Dynamik
I ett rum utav tid
I en tid förgången,
I en bur av mekanik
Sitter jag fången. (mer …)
Jag hörde inte när hjärtat slutade fungera. Jag hör sällan mitt hjärta idag heller. Men jag känner det.
Idag är jag en kombination av maskin och människa och mitt pacemakerhybrida liv började år 2015. Jag är bärare snarare än användare för jag inte kan bestämma när, var eller hur pacemakern arbetar, den kan inte bara stängas av. Jag har upprättat ett livskontrakt med vårdgivaren. Men vad ingår i ett livskontrakt och när ska man vara nöjd?
Klockan 20:30 tisdagen den 20 mars tog jag emot ett meddelande på min mobil ”Schysst läsning, Grattis!!” och en bild på min profil från CrossFit games – Open som visade på ett resultat. Jag reflekterade inte så mycket utan tänkte mer ”ok jag genomförde 18.4, och?” Kastade tillbaka en spydig kommentar till avsändaren ”tänk dig när jag är frisk!” för att uppvisa en liten layback attitude. I min värld så tänkte jag att placeringen handlade om att vara 1: a i Sverige i min mastergrupp. Vilket är så coolt! Men eftersom vi endast är 54 stycken isch, så ville jag göra mig lite märkvärdig *ler.
Men efter ett tag började jag fundera på vad bilden som skickades till mig faktiskt innebar. Jag var tvungen att kolla i resultatet och där det stod att jag kommit 1: a i Europe North. Trodde inte på det jag såg så jag var tvungen att kontrollera med avsändaren (som faktiskt är fristadens grymma coach Mikael) han bekräftade att fallet var så. Jag kom 1:a Open 18.4!!
Jag fattar inte vad som hände, men jag är på väg någonstans – WOW! Trodde ni att jag kunde sova sedan!!? NÄÄÄ, Vilket rus jag fick, detta är helt galet och jag som inte ens är helt återställd efter lunginflammationen. Undrar om mötet jag hade med min läkare innan tävlandet gjorde mig så pass upprörd så att min frustration blev den vinnande katalysatorn *ASG.
Men jag ska ta allt från början… Sedan ska jag även berätta om ytterligare en häftig grej som blivit sann för mig. Något som berör mig och andra hjärtsjuka på djupet.
Jag tänker inte ta på mig årets uteplagg – offerkoftan, även om den är lockande varm och jag tillåter mig smyga in i den ibland. Jag är inte mer än människa, men det ska finnas verklighetsförankring. Så min plan för att tävla i Crossfit Open blev först ändrad från att inte tävla på grund av lunginflammationen och omhändertagande av hjärtat, sen till att istället vara en FANTASTISK domare och vidare till idioti.
Idag är en speciell dag, en dag full av spänning och förväntan (och Crossfit), jag återkommer ska snart berätta varför. Jag är pacemakerbärare på grund av en hjärtsjukdom som jag fick i 30 års-åldern. Det var en påfrestande utmaning för mig och mina anhöriga. Men när jag fick min pacemaker den 29 juni 2015 så möttes jag plötsligt av andra utmaningar. Det var som att lära sig springa på nytt då hjärna och kropp inte riktigt synkade..
Efter 1 år kände jag en iver växa inom mig, ville inte leva som hjärtsjuk, så jag bestämde mig för att köra CrossFit, tänkte bring it on! Skrattar åt mig själv då jag vågade vara en jobbig jävel! Läkare avrådde den form av träning då man riskerar att få den tunga stångens nedslag på pacemakern. Inte på grund av fysträningen vilket är en annan begränsning som vi kommer att lyfta vid ett senare tillfälle.
Visst, när jag började träna inom CrossFit och övade snatch – olympic lift slog jag sönder ett par tänder… Jag var för långsam att dra tillbaka huvudet, jag fokuserad på det som uttalas The snatch is all about speed! Oj säger jag bara, men det är en HELT annan historia!